Jag minns inte hur det gick till men plötsligt låg jag i din säng. De där axlarna som jag drömt om i flera månader var äntligen över mig igen. Dina läppar var tryckta mot mina. Dina händer på min hud. Den stjärnformade leverfläcken. Det var så mycket vi egentligen behövde prata om, så mycket jag undrade över och var arg på. Men så fort jag såg dig stå där på andra sidan portdörren så hade allt bara försvunnit. Allt jag ville var att få vara med dig igen.
Nu låg jag där, bredvid dig. Dina fingertoppar klättrade sakta upp och ner för min arm och jag låg med örat mot ditt bröst. Hjärtat slog dunk dunk dunk dunk. Jag tänkte att om jag alltid får ligga här, med kinden mot ditt hjärta, då kommer jag dö lycklig.
Vi låg tysta. Vi hade knappt sagt något till varandra sen vi stod där i porten. Det var som att vi inte vågade bryta den tystnad, det lugn, som var. Det var du som bröt tystnaden när du vred dig på sidan och vände ansiktet mot mig. Först kollade du bara på mig. Jag fick fjärilar i magen när dina mörkbruna ögon såg rakt in i mina gröna. Jag blev nervös, som om allt var nytt igen. Jag kunde känna hur mina kinder blossade till och det kunde tydligen du också för på en millisekund var du där med handen och kylde ner. Jag vet ju att du tycker om när jag rodnar.
Vi kunde inte lämna sängen på hela söndagen. Vi beställde hem thaimat och åt framför tvn, hånglade tills läpparna gjorde ont och så sa vi "I've missed you". Hela tiden sa vi det. Du visade en bild på mig som du sparat i plånboken. Jag sover på mage i din säng med trassligt sommarhår och solbränd rygg. Jag kommer ihåg att vi varit vid havet dagen innan och jag vaknade när du knäppte av bilden på engångskameran. Det kändes så fint att du haft en bild på mig hela tiden vi varit ifrån varann.
Vi låg vakna hela natten. Berättade vad vi haft för oss, vad vi känt, vad vi gjort. Jag fick ont i magen när jag frågade dig om den andra. Den tjej du sagt att du träffat när jag ringde dig en gång i november. Jag höll andan. "She was ordinary. Nothing like you. I love you so much." Jag andades ut.
Vi satt mittemot varandra i skäddarställning på sängen. Jag kunde inte sluta fläta ihop våra fingrar och du kunde inte slita blicken från mig. Du sa det till mig "I can't take my eyes off of you" och jag svarade genom att dra dig till mig. Då kysser du mig på halsen och på hakan och på kinden och på näsan. Jag fnittrar för det kittlas. Men sen kysser du mig på munnen och det är som om hela världen försvinner. Jag tänker att nu kollapsar mitt hjärta. Det går inte att hantera så här mycket känslor, så här mycket kärlek. Och när jag snabbt öppnar ögonen för att tjuvkika på dig är dina är hårt hårt slutna. Jag älskar dig så mycket.
Kommentera